Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
temmeligen obetånksamt och skoningslöst åt Amalia,
under smekande försäkringar att hon (fru Bom) ville
vara destomera hennes vån.
Dessa ord lade sig, som frön till giftiga växter,
uti Amalias af naturen till griller böjda lynne, slogo
der djupa rötter och utöfvade de hemska verkningar,
af hvilka följderna blefvo både bittra och långvariga.
En känsla af harm och missnöje rotade sig från
denna stund i hennes unga själ och hon tyckte sig
ständigt erfara bekräftelse och förnyade bevis på, att hon
var förorättad. Dock var kärleken till systern så
sammanväxt med alla hennes egna interessen och
lifliga-sie rörelser,, att detta missnöje aldrig vände sig med
den afimd mot henne, som skulle kunnat vara en
vanlig och naturlig följd af en dylik händelse, utan
blef det mot modren, som hela hennes bittra,
smärtsamma förtrytelse reste sig, ty — ’Icke rådde Hilda
for mammas orättvisad”
En egen, henne sjelf obegriplig känsla, afhöll
dock Amalia från att någonsin i detta ämne yttra
sig ål systern. Om hon trodde att denna såg och
tänkte detsamma som hon sjelf, vilja vi icke åfgöra;
men något anraärkningsvärdt hos dessa barn var, att
de sällan eller föga samtalade. De syntes så öfver
tygade om alt förstå hvarandra genom en blott öm-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
