Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
va jag, Amalia, gråtande och nedslagen, såom bon
sett henne vid deras afsked, hemma, att detta tycktes
verka den ömtålighet, hvarigenom hon af en tillfällig
förkylning insjuknade uti en våldsam feber; och då
hennes lifliga åtrå, både yrande och sansad, var: att
få "fara hem*’ trodde man sig göra bäst uti att un*
der en dag af skenbar lindring föra henne dit,
hvil-ket dock, i anseende till en hastigt inträffande, för
denna årstid ovanligt sträng köld (del var i
September månad) hade farliga följder. Sjukdomen angrep
med fördubblad hastighet bröstet, och innan kort
kysste Hilda T. sina älskade föräldrars välsignande
hftn-der för sista gången, samt drog den svigtande Amalia
mot sitt stannande hjerta, h vari från denna snart
sanslös måste slitas.
Hvad föräldrarna kände och ledo vid denna syn,
då de oskiljaktiga sålunda åtskildes, den ena uted
dödens, den andra med vanmaktens blekhet på sfioa
unga ansigten, vilja vi icke försöka att beskrifva.
När Amalia uppvaknade, fann hon Prosten
som nnder denna sorgetid var ännu flitigare gäst i T:s
hus än vanligt, vid sin sida. Sedan hon återfått full
sansning, började han tala om systern6 stora tycke,
ätt så i bloms teråren, innan sorger och trötthet gjort
lifvet bittert, få flytta till det rätta hemmet, det skö-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
