Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Julen.
’Det var så ljust, det var så gladt,
Ha ns maka vid hans sida satt,
Och barnaskaran rask och skön;
Det var, som om de slutat hön;
Det var, som om de hade trott.
Att i en helgedom de bott.”
R c Nfc BE B G.
En utländsk författare kallar med sanning julen
”Svenskarnas största högtid.” Den firades i Lagman
T:s hus på ett, i ordets bättre mening, barnsligt
9ått och det hade länge der varit en glad lag, att
alla, gamla och tinga, stora och små, skulle da vara
barn, så godt de kunde, och i all synnerhet goda
barn. Man tycktes känna ett behof, att på något
sätt likna Honom, som kom i ett barns gestalt till
jorden och invigde denna, det synliga mörkrets tid,
till ljusets och glädjens — dessa tvenne, som af
men-niskorna så olika uppfattas, under det de, af alla
ef-tersträfvas.
Julaftonens morgon var redan en gryning till den
stundande festen. Den allmänna städningen och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
