Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ro stadda på en mer eller mindre lång och besvårlig
resa, och dit vi, med eller mot vår vilja en
gångskola flytta, att hon snart sjelfmant och af egen lust
sökte dessa samtalsämnen, hvartill hon i början af
honom lockades och eggades. Det hände dock icke
sällan att hon fann Prostens beskrifningar eller
slutsatser om det tillkommande lifvet allt för dristiga, och
påstod alt detta var oss icke tillåtet, ej heller
nödvändigt att efterspana; och då yttrade han sin
förundran öfver att man om denna verld kan vara så
liknöjd, så föga angelägen att känna dess beskaffenhet,
seder och anspråk på sin ståndigt tilltagande
befolkning, då man vet, att man der skall evigt vara. ”Och
hår”, sade han, ”hvarest vi icke kunna med säkerhet
påräkna att öfverlefva morgondagen — hår begifva
vi oss icke på resa till ett grannrike, ulan att först
taga kännedom om dess språk, lagar och bruk,
isynnerhet om vi ämna för någon längre del af vår
förgängliga lifstid der uppehålla oss och vilja tinna det
tref-ligt. Och dock, hvad är väl tiden emot evigheten!
En droppa mot ett haf! Dock icke en försvinnande
betydelselös droppa, utan en grund, på hvars
beskaffenhet vårt eviga tillstånd kommer att bero.”
En öfverenskommelse gjordes mellan Lagmannens
och Prostens, att, så länge Ofverstinnan var hos dem,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
