Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rige, den negative lättingen och den egennyttige beträda,
år äfven under lifvels lopp mer törnbeströdd, änden,
som vandras af en för andras väl synbart sig sjelf
uppoffrande menniskovän, hvilken efter hvarje slutad
dag tackar Gud för mödorna, för pröfningen, för
njutandet af allt godt, och som emottager hvilan i det
säkra hopp, att Guds godhet är hvarje morgon ny,
till dess én ny Sol uppgår, som intet nedgående
känner, och i hvars strålar den troende hoppas lefva
utan återvändo *).
Lagman T. log och nickade ett hjertligt bifall
åt sin syster, då afhandlingen var slutad. Prosten
L. närmade sig till Öfverstinnan, tog hennes hand,
och förde den vördnadsfullt till sina läpppar. Alla
ansigten vändes åt detta uppträde, med den skiftning
i uttryck af tyst bifall, som hvars och ens lynnes
•) På det läsaren icke må tro, att Förf. till denna bok
berömmer sig sjelf i det bifall denna artikel erhåller
af Lagmannen och Prosten, måste vi nämua, att vi
erhållit den af en vördnadsvärd fru med samma
erfarenhet i ämnet, som vår Ofverstinna. Vi bedja ock
henne här om förlåtelse för den frihet vi tagit 09s der med.
— F. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
