Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
egenheter föranledde. Öfverstinnan fattade detta
stumma språk i den enda blick hon hastigt och forskande
kastat omkring sig, rodnade blygsamt och arbetade
ifrigt.
Prosten var den förste, som bröt denna vältaliga
tystnad. ”Något mera torde dock vål kunna sägas
om den glädje, en sådan rik redan här nere njuter
af det goda han kan och vill göra eller redan gjort”,
sade han. ”Dock, denna kan vara att läsa uti det
förhållande till Gnd, hvaruti vi se honom sluta
hvarje dag med tacksamhet, denna menniskohjertats
största rikedom; tacksamhet för mödorna, för pröfningen,
för allt det goda han, såsom redskap i Herrans hand
fått förtroende utaf att handtera, utdela och njuta —
och slutligen, med tankarna och hoppet skådande den
soluppgång som ingen nedgång vet utaf — det
eviga lifvets ljusa morgonglans. — — Detta är i
sanning det bästa en men niska under jordlifvet kan
erhålla, och som dock en mängd så kallade rika,
under besittningen af dessa begärliga skatter, hvilka
o-räkneliga andra afundas dem, så sällan förstå att
der-med skaffa sig. Likväl är rikedomen icke ett
nödvändigt vilkor för denna njutning, ty den kan äfven
vara åtkomlig för en mindre bemedlad, som i trogen
menniskokärlek använder de pund han fått; och säl-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
