Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
år, skrattar åt hostan, som vill komma igen, så snart
hon öppnar munnen, etc. — —. Och når han
säger sitt namn, ljusna hennes gamla ögon ån
mer, ty hon känner det — har hört sin son tala om
honom, att han är ofta på herregården, och ”är en
god och beskedlig ung herre.” Hon ber honom sitta
Litet och hvila sig, och han, som förundras öfver
hennes vänliga väsende* i detta ömkliga tillstånd, får lust
att tala med den gamla. Hon språkar gerna, när ho-*
Stan leranar henne andrum der till, och snart känner
han hela hennes lefnads historia — att hon ”haft
med-gång i all sin tid” (?!) och att hon ännu är
myc-ket lycklig. ”Herren, som alltid gör vål”, låt henne
få behålla sin käre Lars så länge, att hennes
beskedlige Johannes var full växt, när fadren dog, och
denne sonen är nu hennes ålderdoms tröst och glädje —
hon kan icke upphöra att berömma honom!
Ochhu-rudan är då denne förträfflige son, öfver hvilken hon
så mycket fröjdar sig? Vänd ögat åt den låga
dörren, han håller just nu på att sticka hufvudet
framför sig genom densamma och talar, i det han klifver
in, några subbiga ord, som knappt af andra kunna
urskiljas, men äro för modersörat den ljufvaste musik.
Den unge främmande herrn och han hafva sett
hvarandra förr, — en ljus fläck på ena ögonspegeln visar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
