Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
närvaro skall otvifvelaktigt i sin mån öka det
högtidliga och ljafva för oss aila i "denna handling”.
De första veckorna af dessa tvånne månader voro
nästan mest egnade åt förståndet, då de sednare med
stigande värma genomträngde hjertats djupaste rötter*
Under de förstnämnde kom äfven Alfred likasom att
plåga systern med en hel hop af invändningar mot
Prosten L:s sätt att tyda bibelns läror. Alfred hade
fått betydligt* af Amalias förra motsägelselust på sin
del, men den kom alldrig att kännas så bittert som
hennes, ty man brydde sig mindre derom, och litade
på, att kamråt-lifvet skulle afslipa dess värsta kantei*.
Alfred hade hört Lektorer och Magistrar säga så och så
t— och någon måste väl hafva orätt, då förklaringarna
voro olika. Andra prester talade om Guds vrede, om
Hans sons förböner och lidande i menniskans ställe,
för hennes synder. Prosten L. deremot påstod, att
\
vreden var en svaghet, som tillhörde menniskan, att
Gud alldrig vredgades på menniskosätt, utan var i
oändlig kärlek evigt densamme. Huru kbnde dessa
stridiga meningar förlikas?
En dag, då Gustaf läste i nya Testamentet, vände
han sig hastigt till Amalia, och sade: ”men se nu,
att det är ändå två Gudar: ty så står det —* han
läste åter upp den vers som föranledt hans yttrande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
