Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nom att man klemar med sig, men lättare genom att
mötas med både mod och fogsamhet.”
Lagmannen blef frän denna tid mycket föränd*
rad. Vi ha förut nämnt, att han i allmänhet varit
mycket mera tyst än talande, synnerligen i sitt hem;
nu hade han fått likasom en ny tunga. Förut låste
man i hans miner och blickar hvad som föregick
inom honom; men nu syntes han behöfva att utgjuta
och meddela sig. Måhända låg ock häruti ett bemor
dande att skingra bekymrade tankar hos sin
omgif-ning, och att visa huru han med gladt mod gick att
möta den förestående förändringen i husets ställning.
Vi taga för afgjordt, att detta icke skedde utan
mången inre strid, ty äfven den starkaste är svag för
hvad han har kärt. Når han manjigt tröstade sig
öf-ver förlusten af sitt barndomshem, kunde han dock
icke med köld se, hvad denna skulle kosta hans
hustru och barn, som så älskade landtlifvets hehag,
trädgården med dess blommor och frukter, ja sjelfva de
lummiga trän och det fiskrika vatten som prydde
detta kära ställe, utom allt hvad det beqvärna
boningshuset hade trefligt och angenämt.
”Huru har Baron —* blifvit så fattig?” frågade
Amalia en dag sin fader. ”Löjtnant B., som icke
längesedan helsade pappa från honom, talade om hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
