Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den sin tade, och det blef tyst dernte. Fruarna
rådde icke för att deras hörsel med mer ån vanlig an*
strångning rigtades åt den öppna salsdörren; men de
bekåmpade denna dragning, och talade högt om
hvarje-handa. Härunder höjde sig åfven röster i salen, och
man hörde slntligen Magistern fråga Amalia om hon
ville sjunga. Han tycktes lemna henne något dertill,
som hon troligen låste, ty na blef det alldeles tyst.
Kort derefter klagade hon öfver det inbrytande mörkret,
och då hörde man honom såga, med en ovanlig ton i
rösten: ”tillåter fröken att jag sjunger dem?” hvarpa
hon hördes uppstiga, och han såtta sig vid instrumen*
tet. Han preludierade något, hvarefter hans vackra
stämma, först med någon darrning, men sedan med
qästan mer än vanlig klang, sjöng följande:
Når våren kom till jorden,
Då log i blommor ängen,
På lifvets luta strängen
Gaf toner utan tvång!
Men nu förbleknad vorden
Är vårens kind, den klara, ,
Och inga röster svara
J dal och skogar till min sång,
M$n
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
