Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kor, som förut gått i Lancasterskolan, hade myckel
lättare för att låra, ån andra. Prosten yttrade dervid
sin förhoppning, att framtiden inga sådana skdlor
skulle behöfva, ”ty” sade han — ”jag förmodar atl
min hastrn undervisar dessa så, att de sjelfva en gång
kdnna uppfostra och lära sina barn hvad nödigt är.
Hemmet är dock alltid den bästa skolan, då det till
en sådan duger, hvilket beror på mödrarna.” —
”Deruti har du rått”, genmälte prostinnan ; ”men
så finnas väl alltid fattiga barn utan föräldrar, som
behöfva gå i skola.”
”De kunna upptagas i andra hushåll och der
njuta hemlif och föräldravård”, sade Prosten.
”Vill du icke unna dina efterträdare den glädje
vi njuta?” skämtade prostinnan.
”Jo, min gumma; -jag unnar dem till och med
frukterna af vårt utsäde,” svarade prosten och tog med
en kyss det ”sista ordet” från sin ”stridiga” hustrus
läppar.
Af den stora trefnad och välsignelse, som det
medförde, att se den vackra förhoppning på en
förbättrad allmoge, som man härunder hade, fann sig
Lagman T. på det rikligaste lönad för de
uppoffringar han gjorde på skolorna; men han insåg ock, att
utom Prostens verksamma nit, hade detta aldrig kun-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
