Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hvad äro vi, då vi så skicka oss? Phariseer helt
rätt och slätt, med all vår prunkande andeliga
ståt. — Det är sannt, icke kan jag vara intim
eller genast komma till ett inre förhållande med den
vanliga verldsmenniskan; ty då skulle vårt inre
vara i harmoni, som icke är möjligt. Vi äro
obekanta för hvarandra; (— väl att jag kan känna,
huru med den vanliga menniskan är beskaffadt,
och hon dämmer mig efter sig —) men hvad är
att göra å min sida? Jo, att vara ödmjuk och
tacksam, om det behagat den nådige Guden att lyfta
mig något ur smutsen och det eländiga
verldsvä-sendet, samt i känslan här af, ,med den kärlek, som
Gud tändt i mitt hjerta, söka om möjligt, ingifva
andra förtroende, aktning för mig, och ur denna
börjän framskrida i arbetet på deras dragande till
det bättre, till ljus, omvändelse, christendonn —
Lefde icke Chris tus så med syndare och undfick
dem, åt och drack med dem. Och likaledes Paulus
hvilken, med Öfriga apostlar och alla Jesu vänner,
ställde sig verlden lik, för att vinna vcrlden. Men
härtill fordras, att jag först skall hafva
öfver-vunnit mig sjelf och verlden hos mig; att jag skall
vara en sjelf ständig christen, som är fattad af
Christus och lifvet i honom, så att egenkärleken
och verldslifvet ej kunna förstöra mig. Och att
komma derhän, är ej lätt eller snart gjordt. Men
förr kan jag icke heller något verka, än Christus
sä bor hos mig, än jag såsom en ny menniska i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>