Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
n
Med glad förundran såg han den ordning som
var ridande i onkelns hem, ehuru husbonden varit
si länge borta. Han hade vål hört denne derom yttra
sin förhoppning, på grund af det förtroende han
hyste till en gammal tjenare, hvilken han jemte
egendomen årft efter sin välgörare; men att finna detta
hopp till sådan grad besannadt, hade han icke väntat.
Han yttrade sig åfven derom åt den gamle, och den*
ne svarade leende: ”vi hafva ju en herre i
himmelen, som ständigt ser oss bättre än någon jordisk
husbonde; och då vi icke kunna visa Honom vår kärlet
och lydnad bättre, än genom trohet i våra pligter
mot den, som år Hans redskap på jorden, att gifva
oss hem och uppehälle, så är ju naturligt, att vi skola
sköta våra tjenster till dennes nytta.”
”Sådant är i Sverige ganska sällsynt,” sade Rudolf.
”Men man har ju samma Gud i Sverige?”
yttrade den gamle.
”Ja visst,” svarade ynglingen; ”men —» men —
jag förstår det icke rätt,” tilläde han tankspridd.
Om aftonen, efter slutadt arbete, ringdes till bön,
och allt tjenstfolket samlades uti ett dertill inrättadt
rum. På en upphöjning i dess ena ända stod en stol
och framför den ett bord, hvarpå några böcker syntes.
* DeL 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
