Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mängd, soni utgör rikedomen, utän deras
tillräcklig-het och Öfverflöd, för sina egares verkliga eller
inbillade behof, eller rättare: för dessas uppfattning af
meningen dermed.
Detta gäller, ock icke blott oift egandet af
mate-riela rikedothär*, utan lika mycket de förstå tidsgåfaöi*
man Ull odling och nytta erhållit. Använder man
dessa, endast till fö iko fran af egna timliga förmåhet,
så gör man som den, b vilken nedgrifdé sitt erhålinå
pund i jorden, héldre än att derméd bereda sig eñ
stege till högre regioner, ty, fattar mån rått sin kaU
lelse i tideÄ, så finner man klart, att älfo oss
häi-förlänta gåfvor, vare Sig af ändelig eller naturlig
beskaffenhet, böra anses och behandlas såsom timliga
medel för eviga ändamål.
Detta deras anseende minskar visserligen icke det
nit och den trohet, hvarmed en rikedomsinnehafvare,
som så tänker, förvaltar åfven jordiska ting och det mest
Utlösa af dem: penningen; ty han vet väl, att den är
en ganska vigtig och mäktig häfstång för äfven
andeliga krafters frambringande ur hvila och slummer Ull
lif och verksamhet, enär de lekamliga beHofven
kännas först och måste stillas, innan de eviga kunna
taga ut sin vida större rätt. Till bevis härpå, skulle
man kanna anföra mångfaldiga exempel, hvilka dock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
