Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mån man formar närma sig Honom* och erfar
sanningen af de orden; ’’Glädje utan Gud ej finnes, utan
Gud ej finnes frid.’1 Der Han bor, der Hans Ande
verkar, der Hans kärlek lifvar, der är frid och fröjd,
så på höjderna, som i dalen, så i palatset, som kojan;
der herrskar lika litet fåfängan och flärden, som
annat missförstånd med detta lifvets glädjeämnen; der
gå de verldsliga bestyren med ordning och arbetet
med flit; der är man glad i den goda dagen och
tager den onda eller svåra ock till godo; och lifvet
blir hvad det bör vara, friskt, rent, gladt, heligt utan
att å ena sidan de tunga pligterna försummas, eller
å den andra, begreppen om verlden och de jordiska
tingen fördystras; der är glädjedagen den rika
kärlekens, den faderliga godhetens gåfva, välkommen, som
julklapparna till barnen; der blir sorgedagen en
degel, hvaruti syndabristen sig dagligt mer och mer
förtär, till dess ett lif uppslår, som herrligt blommar,
ej på vansklighetens, utan på oförgänglighetens eviga
grund.... Men hvad är lifvet, så i den enskilda
boningen, som i staten, utan Gud? Vi se det i den tid,
som nära nog skyddar lasten — en tid, som, under
sken af näringslillfällen, främjar liderlighetens
sam-qväm i alla grader och bygger dess tillhåll och
nästen! en tid, som gifver den fräckaste tilltagsenhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
