Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
men i granden dåligt folk, hvilkets ägor gränsade
intill den jordfläck, som omgaf hans moders hydda.
Af dessa, synnerligen af husmodren, berömdes han
för sin qvickhet och lofvades mat och beskydd, om
han hos andra menniskor kunde åtkomma något, som
vore nyttigt att hafva. Uppmaningen åtlyddes.
Anton vandrade bort, än längre, än kortare, och
återkom sällan tomhändt. Lappar, knifvar och andra
småsake^ voro de eröfringar för hvilka han väntade
och erhöll belöning. Om modren, hvilkens öga
gossens vanart ej kunde undfalla, med ord eller aga
någon gång derföre bestraffade honom, så blef straffet
ntan åsyftad verkan, enär det hvarken åtföljdes af en
ömmare omvårdnad eller ett värdigt efterdöme.
Anton flydde till sina beskyddare, hos hvilka han icke
led nöd, så länge han följde deras råd.
Under sådana omständigheter utvecklades Antons
fintlighet och mod hastigt. Hans tillgrepp blefvo
tätare och djerfvare. Orolig ströfvade han omkring,
hvart begäret lockade, eller tillfället gynnade.
Hvar-helst han nu visade sig, möttes han af fruktan och
misstroende. Vig, stark, fyndig och listig, saknade
han aldrig utvägar att undgå vaksamheten. Den
er-tappade honom dock slutligen, vid tillgreppet af ett
getskinn, ett par vantar och några kakor bröd, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
