Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ma beveka någon sockenbo att taga den olycklige i
sitt hägn.
––––––-— Det är söndag och sommar.
Huru högtidlig är icke en lugn och klar
helgedags-morgon? Hvarje löf, hvarje grässtrå, sjelfva naturens
stilla tystnad tyckes ropa: Herren är när. Man ser
folk i högtidsdrägt skynda från hvardagslifvets vanor
och bestyr, för att vandra dit, der hjertat andas en
renare luft, der den rätta visheten, den högre
sam-fundsandan bör läras och fattas; der nåd och
hugsva-lelse erbjudes, såsom en evigt springande lifskälla.
Man hör klockornas ljud, såsom kallande toner från
en renare, ljusare verld — toner, som vilja i det
beklämda sinnet gjuta tröst och mana den orolige, i
sknggor och förvillelser famlande, att söka det rätta
ljuset, till ledning under dagen, till frid för aftonen.
Man känner, att menniskan icke allenast lefver af
jordiskt bröd — man förnimmer inom sig något evigt
och godt, som ej kan bortföras af floden, ej
bortblåsas af förgänglighetens flägt!
Gudstjensten slutas. Församlingens sista
bönesuck, besvarad, och välsignad från altarfoten, har
lyf-tat, ander sång, sin englavinge och farit i förväg till
det rätta hemmet.
£tt rundt bord frambäres i koret. Ett svart täcke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
