Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MåUe lian na allt framgent kanna mottaga den
Högstes hjelp till fortgång på den nya bana han
be-trädt, så blir han ett bland de oräkneliga
vittnesbör-den om menniskans djupa elände, så länge hon
vandrar utan Gudomlig ledning, samt oA Herrens stora
barmhertighet uti att erbjuda nåd och bistånd äfven
åt den uslaste, den som icke med något steg
möter Hans kärleksfulla l^llelse^ förr än den yttersta
nöd tvingar honom att emottaga det högsta goda,
såsom det sista öch enda återstående hjelpemedlet.
Lof, pris och ära, från evighet till evighet, vare
denna, för all menniskofattning obegripliga kärlek,
som aldrig tröttnar, och denna vishet, som alltid
finner medel att npprätta den fallne, så vida någon
gnista af ett medskapadt Gudomslif i hans själ finnes qvar !”
”Så långt Pastorn om Anton” (säger Mamsell
Anna uti det bref som följde berättelsen); ”och nu
något om Pastorn sjelf, eller hela det älskvärda par,
som utgöres af honom och hans hustru. Jag önskade
att ni kände dessa menniskor. De likna alls icke eder
i den yttre företeelsen. De äro som af en annan färg
på den stora förbundsbåge, hvaruti det himmelska
ljuset återstrålas från menniskonaturens sjunkande moln
efter lifvets stormar och sorgernas regnskurar.’ Huru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
