Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var morgonen till fjerde Söndagen i
Adven-tet. Så snart Gabriela blifvit klädd, skyndade hon
till sin «mor.
”Mamma1’, sade hon: ’’får jag nu taga
bushålls-veckan och hafva den öfver helgen? Jag tycker att jag
nu mår bättre, och skall försöka att icke vara så
försumlig och glömsk, som sist jag hade den.” Hon
slog härvid ned ögonen, kysste modrens hand och sökte
6vaija de framträngande tårarna. Det bleka ansigtet
öfverhöljdes i samma stund af den färg, som kallas
helsans.
”Gerna, min flicka, om du tilltror dig det!” sade
modren och omfamnade henne.
”Förlåter mamma mig, att jag varit så inbunden
och tråkig?” sade hon snyftande vid modrens bröst.
”Du har lidit och jag har förstått dig, fast du
tegat,” svarade modren, i det hon torkade både sina
egna och flickans tåvar. ”Det skulle vara oss alla den
käraste julklapp, om du nu blefve friskare — gladare.”
”Jag hoppas det och skall försöka — att blifva
bättre,” hviskade flickan.
Med anledning häraf och på det att alla skulle
gemensamt fä höra de Amerikanska brefven, jemte
attt det öfriga, som Annas sista paket medfört, och
man ännu icke haft tid att börja, föreslog lagmanskan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
