Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett bud för att hemta dem; men de funnos ej. Hin
man ochjag gingo genast att söka dem; vi sände
vårt tjenstfolk åt alla båll; ryktet spridde sig snart
kring staden, att barnen voro borta, och en mängd
menniskor kommo för att biträda med 6ökandet. De
genomvandrade hela trakten, men allt förgäfves. Både
vi och den andra gossens föräldrar voro tröstlösa; vi
kunde ej göra oss någon föreställning om hvar vi
skulle finna dem, eller huru de så hastigt kunnat så
försvinna. Då tog vår informator en häst och red
bort på landsvägen, och klockan tolf på natten fann
han dem. alldeles uttröttade sitta gråtande på en sten
vid vägen, en half mil ifrån staden. Vår glädje, då
vi fingo se barnen kan ej beskrifvas; och den som
ej känt en dylik, kan ej göra sig begrepp derom. Då
Albert blef tillfrågad hvarföre de vandrat så långt,
svarade han: ”vi skulle bara gå ett litet stycke ut åt
landsvägen, men vi gick och pratade, så vi glömde
alt vända om.” Vid ytterligare efterfrågan fick jag
veta att de hade gått en hel mil innan de vände om.
Det tycktes som den förskräckelse gossen känt under
vandringen hade verkat på hans lynne, ty han var
sedan mera allvarsam ån förut; dock var hans lynne
ej nedstämdt; han hade lätt för att lära hvad han
företog sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
