Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och klockslaget 6 sammankallat dem, Han suckade
härvid ganska djupt. Di sade Lagmannen:
”Kanske hafva ti nu först funnit det bästa
sättet, att fira julen — att hälla vira sinnen och
hjer-tan lediga och fria frin verldens trassel, da vi vänta
jolens Herre.”
”Tack — tack, för denna påminnelse!” sade
Baronen och sträckte sin ena hand efter Lagmannens,
onder det han med den andra for öfver panna och ögon«
”Men — men,” tilläde han sorgligt,” edra
hjer-tan äro stora nog att rymma både himmelska och
jordiska ämnen, enliga med edra behof —* — och det
gör mig ondt om denna ungdom, som skall sakna sitt
hems vanliga munterhet för min skull, — jag har ju
alltid varit en fridsförstörare i detta husl”
”Man kan väl vara munter och nöjd, utan
buller,” yttrade Lektorn. ”Den bästa glädjen skrattar
icke; och uti en beskrifning på vår Frälsares timliga
gestalt och skick, som blifvit sänd ifrån Jerusalem till
Rom medan han ännu som menniska vandrade pi
jorden, står, att han aldrig skrattade* Dock tog han med
ett mildt leende de späda i sin famn; och jag tänker
att Han ännu ser lika barmhertigt ned pi vira
timliga fröjder, då de äro oss oskadliga, som vi pi våra
barns obetydliga leksaker. Men i den min vi åldras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
