Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Och passera för julbock på en stund,” sade
denne med sin vanliga glädtighet.
”Just då vi inga julklappar väntat, hafva vi fått ,
de största,” sade Gabriela, i det hon först visade på
fastern, som hon höll i handen, så på Anna och
slutligen på de smycken, med hvilka onkeln prydt henne.
”Hvad vill delta säga?” frågade fastern och
visade förundran.
”Och se på mig,” sade Amalia, pekande på sitt
perlband.
öfverstinnan såg sig frågande omkring och
lag-manskan lät med ett tecken förstå, alt det var från
onkeln.
”Jag har velat roa mig en stund med dessa
lif-lösa ting, som äro så ringa mot hvad jag fått och
hvad mitt h jer ta hyser,” sade denne.
Anna betraktade med tystnad både gåfvor och
personer, och gick derefter ut.
öfverstinnan omtalade huru det hastigt fallit dem
in att begagna det erhållna slädföret, sedan det
syntes tillräckligt för begagnande af hennes täcksläda, ly
uti en Öppen hade hon icke, efter sista sommarens
sjuklighet, vågat sig så långt. Det hade ock ofta
gjort henne ondt om Anna, då hon tänkt på den
stora skilnaden för henne, emellan hennes eget glada,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
