Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’’Det kan han vara ändå, om han är en
olycklig, utan tak och bröd,” anmärkte lagmannen.
”Han är då en bild af hvad hela vårt slägte var,
för mellan 18 och 19 århundraden tillbaka,” sade
prosten. ”Det irrade då utan hem, ty det hade förgätit
att en himmel fanns; och utan näring för sin själ,
ty det hade glömt sin Gud och hans ord.”
Amalia, som hade följt sina små gossar ut i
salen och der lemnat dem i deras fars händer, kora nu
in sägande:
”Han har, så mycket jag vid brasans sken kan
se, ett besynnerligt men interessant ansigte. Han såg,
som jag tyckte, både häpet och nyfiket på mig, med
ett underligen klart, blått öga, nnder ett yfvigt, svart
hår och nästan buskiga ögonbryn af samma mörka
färg. Hans anletsdrag hafva något så lent, mot dessa
mörka här, att det är för besynnerligt.”
”Hvad landsman är han,” frågades åter.
”Han har sagt i köket, att han är en Dalkarl,
som länge vandrat utomlands med positivet och nu
är på vägen till hemorten, men legat sjuk några
dagar och derför icke kunnat hinna fram till helgen,”
sade Anna.
Nu brusade positivets toner genom rummen; men
lagmannen sade: ”jag tycker att det är som skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
