Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tänklighet vid att, utan de vanliga sockenbndstygen,
eller kyrkans kalk och paten, meddela den döende
nattvarden. Hans tanke var, att det är i anda och
sanning, som ett troende och älskande hjerta
anammar sin Gud, utan afseende på tid, rum eller någon
slags materiel form.
Anna, som var van att läsa i hans och många
andras blickar samt väl bekant med husets gömmor,
bredde i hast den finaste lilla duk på ett fyrsidigt,
litet aflångt bord, som sattes vid sängen och gerna
kunde föreställa ett altare. På detta ställdes en
tallrik, med några skifvor af det hvitaste bröd hon bland
julens rikedom kunde utleta, och en vacker pokal af
glas, med det rödaste vin.
Prosten tilldelade nu den sjuke hvad han
åstun-dat, hvarefter denne bäd att blifva införd i sitt rnm,
afklädd och lagd till hvila.
”Jag känner mig så väl,” sade han; ”men år
trött och behöfver sofva. Denne vän — du Robin,
blir väl hos mig i natt; men nu skola ni alla såtta
eder till bords och han åfven. Jag behöfver ingen
den stunden — är ock icke ensam. Den bästa
väktaren är hos mig —! Jag har ock min lilla klocka,
om menniskohjelp skulle blifva mig nödig.”
”Jag blir hos dig,” sade prosten. ”Båda mina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
