Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Jag har nu, såsom Rudolf önskade innan han
tänkte på någon resa till Amerika, fria händer med
Nordanström, och har länge kännt så väl min
van-111 agt i frågan om dess förbättring, som mitt behof
äf en sådan kär och nyttig hjelp. Jag utnämner
honom derföre till ipin bruksförvaltare, om han tänker
som förr, och vi kunna sedan kompoa öfverens om
h vil ket som kan passa honom bäst, att få en bestämd
lön, eller att gifva mig en viss summa af
inkomsternas behåi}ning.”
”Detta blir naturligtvis som du sjelf vill,”
svarade Lagmannen; ”men nog skulle det väl vara
säkrast, att icke lemna denna ungdom allt för fria
händer, ifall han kunde glömma sitt behof af ditt mogna
råd och din stora erfarenhet.”
”Ja, ja, sådant kunde hända honom, oaktadthans
bästä vilja att göra mig nöjd och gagna det hela.
Således, och på det de båda må försöka sig i
hushållning och omtanka, ändrar jag tills vidare icke min
ställning, utan skola de få sitt eget lilla bo uti min
ena bygel, som kan vara rymlig nog för dem, ty
gäster behöfva de icke mottaga, emedan de som
komma till dem eller mig, hlifva våra gemensamma, då
jäg kan bjuda åfven dem; hvaremot de få bjuda mig,
när både jäg och de åro ensamma. Detta skall blifv^t
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
