Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Jag för min ringa del är alldeles besegrad och
underskrifver mitt concedo,” sade Prosten, leende i det
han närmade sig Öfverstinnan med de tecken af
vördnad och beundran, som han ofta visade henne.
Derefter öfverlades om brölloppsdagen.
Öfverstinnan ville gerna att den skulle blifva då brölloppet i
Cana firades, d. 18 Januari, sista lysningsdagen; men
lagmanskan tyckte, att det var alldeles för hastigt,
och Anna påstod, att man alltid bör hålla bröllopp i
ny, då det kan bära åt. Dock var Anna icke fallen
för skråck, ehuru hon mycket aktade på sambandet
mellan menniskan och naturenmen kanske ville hon
liar hålla med modren, som visste huru det skalle
kännas, att så snart släppa flickan ifrån sig.
Prosten voterade för brölloppets firande den sista
Januari och erbjöd sig att då på dess annandag
predika i öfverstinnans hem om, huru Jesus sofver i
skeppet, ifall sträng köld eller oväder hindrade kyrkresan;
ty Prostinnan ville icke tillåta, att han lofvade en
predikan i den främmande, kanske allt för kalla
kyrkan denna årstid. Detta samtycktes af alla.
”Det är väl icke vanligt, att brudgummen reser
förut hem och låter bruden komma efter; men vi få
nu lämpa oss efter omständigheterna och icke bry oss
om bruket,” sade Öfverstinnan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
