Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Nizza. — Dess italienska prägel. — Monaco. — Dess regent och regering. — Monte Carlo. — Villafranca. — Ryska fregatter i dess hamn. — Rysk julafton ombord på amiralskeppet »Furst Pojarsky» — Villa Valrose och baron v. Derwies soiréer. — Barnmaskerad hos prefekten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blåa vågor — de blåaste jag hittills skådat — började
glittra fram här och der mellan lager, myrten och
orangeträn, behängda med helmogna, halfmogna frukter och
med blom på samma grenar.
Hur blicken hvilar med förtjusning på dessa lifliga
gräsmattor, emaljerade af tusende små blomster, på dessa
häckar af rosor i alla schatteringar, på Cameliabuskar höga
som trän och på de tusentals fruktträn, som allaredan
kläda sig i vårskrud! — Mandelträdet, öfversålladt af
snöhvita blommor, aprikos- och persikoträden, som rosenröda
jättebollar (ej ett blad synes på dem när de blomma)
granat — äppel — päron — och andra doftande och
ljufligt smyckade alster af en natur, som icke vet af
förstelning och död. . . . . Här är redan Italien!
Svärdet, våldet och godtycket må fritt hafva dragit
imaginära gränslinier öfver Europas karta och tillskurit en
fransysk provins af Garibaldis födelseort. Men Nizzas
himmel, dess luft, dess vegetation, dess språk, dess
folklynne protestera emot fördraget i Villafranca.
Allt detta bibehåller en omisskänneligt italiensk prägel.
Man tycker att Medelhafvets bölja slår liksom
vredgad och suckande emot huset nere vid stranden, der den
italienske frihetshjelten först såg dagen — den ljusa, soliga
italienska dagen. — Vågsvallet låter som ett verop öfver
dessa hjelpare i nöd under Italiens kamp för sin
pånyttfödelse, hvarunder de „fransyska örnarna“ lade i dagen sin
roffogelsnatur och ryckte en bit ur hjertat på det sköna
landet de låtsade bispringa.
Några år derpå kom vedergällningen för den kränkta
folkrätten, när Bismarck i sin tur utöfvade sitt
landtmätarevärf och ryckte de vackra fjädrarne Elsass och
Lothringen ur den skriande örnens blodiga vinge!
Nu är emellertid den oförlikneligt sköna Rivieran
delad i tu. Vid Ventimiglia vidtager italienska gränsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
