Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. En utfärd till Monte Carlo. — Faure och Madame Carvalho. — Menniskan lefver ej af extas allena. — Svårighet att tillfredsställa sin hunger. — En välgörande ung kypare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
oss på fötterna. Efter ett långvarigt och hopplöst
vallfärdande från en sal till en annan, beledsagade af slamret
utaf hundratals knifvar och gafflar i retsam rörelse, tornade
vi emot en liten garçon med sex vinbuteljer i hvardera
handen, en korkskruf i munnen och en blyertspenna bakom
örat. Han syntes vara i den första ungdomens vår, då
menniskohjertat ännu ej hunnit hårdna för likars nöd.
En fysionomist i vårt sällskap, — känd psycholog
derjemte, tyckte sig förmärka mycken mjukhet i garçongens
känsloapparat, lockade honom till sig, och bestormade
honom med böner om en bit bröd att mätta vår hunger med
och vin — efter ädelmod. Ynglingen egnade oss en
deltagande blick, torkade med frackärmen svetten ur sin
panna, såg sig försigtigt omkring och tecknade åt oss att
följa honom bakom en skärm i salens yttersta utkant: —
„Håll er stilla här, som möss, och lefven i hoppet!“ sade
hans uttrycksfulla ögon blott, under det han lopp från oss,
utan att hafva tagit korkskrufven ur munnen, — utan ett
ljud! — en vandrande buteljkorg!
Bakom den anvisade skärmen fanns ett bord och
några stolar, som med god vilja kunde bli tvåsitsiga.
Här slogo vi oss utmattade ner i stum förbidan. — En
qvart, en halftimme gick . . . då hördes trippande steg och
vår väntade ganymedes visade sig, denna gång med
någonting grönt i munnen, som vi togo för en oliveqvist. Men
det var en knippa rädisor. Denna fällde han midt på
bordet, slängde i hast ifrån sig de tallrikar, knifvar och
gafflar han höll i händerna och såg sig återigen omkring
för att vara säker att ingen observerade honom bortom
skärmen. Lugnad, drog han derpå fram ur ena fickan en
metwurst och en liten getost, ur den andra några klämda
apelsiner och hviskade med rörd och triumferande stämma:
— Jag har mat åt er! Men akta, att ingen får se
det! Man kunde taga alltsammans ifrån er.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
