Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Isola Bella. — Isola Madre. — Lago Maggiore. — Lugano. — Como. — Villa Serbeloni. — Florens. — San Donato. — Två finska grafvar. — Ankomst till Rom genom Pisa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Man visade oss rummet, der den gamle finske
konstälskaren baron August Mannerheim hade lagt ner
vandringsstafven och hvilat som död på en bädd af friska
violetter. Ett vackert monument betäcker nu hans stoft
på kyrkogården i Florens, och i dess närhet funno vi
ännu ett finskt namn: Olga Nordenstam. En helsning
från fädernejorden hemtade vi till dem! —
Under årets lopp har jernvägen mellan Genua och
Pisa blifvit färdig och är ett bland många af nutidens
ingeniörs-storverk. Men vi ångrade bittert, att vi låtit
förleda oss att begagna denna väg. Den är visserligen
dragen genom de paradisiskt sköna stränderna långs
Medelhafvet, men desto större är förargelsen att ej få se sig
mätt på denna skönhet. Bäst du sitter i svärmande
beundran . . . itsch! så far tåget in i en tunnel och du har
liksom en säck öfver hufvudet i flere minuters tid. — Så
ljusnar det ändteligen . . . hafvet är blåare, bergen mera
måleriska, växtprakten skönare än någonsin! Hvilken njut . . .
itsch! . . . . . . . . en tunnel dubbelt så mörk och dubbelt så lång
som den förra! Nå, den blir dock slut en gång . . . Der
äro bergen, himlen, hafvet igen! Hafvet så nära, att
vågornas skum stänka upp mot skenorna! . . . Det är gudomligt,
gudom . . . itsch! . . . nu blir man rasande! De jemt
återkommande tunnlarne bli allt längre och längre! Sjelfva
Job kunde mista tålamodet och utbrista i knorrande! Vi
räknade ej precis tunnlarne, men åtminstone foro vi genom
hundrade dylika. Vid framkomsten till Spezzia voro vi
fullkomligt ur humör, lade oss att sofva, utan att mera
vilja se oss omkring, och drömde bara svarta drömmar,
med smak i munnen af all stenkolsrök vi fått svälja i de
trånga passagerna, kvarifrån den ej slapp ut, utan kröp
in i kupéerna.
„Bäst är att på resor låta sitt dåliga humör fara så
fort som möjligt“, resonnerade vi följande morgon, när
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
