Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Isola Bella. — Isola Madre. — Lago Maggiore. — Lugano. — Como. — Villa Serbeloni. — Florens. — San Donato. — Två finska grafvar. — Ankomst till Rom genom Pisa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
munterheten började återkomma. Och för att riktigt pigga
upp oss, hyrde vi ett lokomotiv, med den ljufligaste likhet
af „finsk rapphöna“. För denna var spänd en hästkrake,
ljusröd till färgen, men för resten saknande ingenting annat
än mahn och svans. En körsven anskaffades äfven, och
hade hans svarta lugg blifvit utbytt till en linfärgad, så
kunde vi riktigt ha kännt oss „som på eget hemman“.
Vår lustfärd gällde denna morgonstund Carrara med
sina beryktade hvita marmorbrott, belägna i närheten af
Spezzia. Vädret var öfver all beskrifning herrligt,
sceneriet omkring oss storartadt och skjutspojken road af oss,
liksom vi voro det af honom, ehuru konversationen gick på
en italienska, som från vår sida till en viss grad skilde
sig från Dantes och Petrarcas språk. Slutligen började vi
finna oss liksom inpudrade i hvitt damm af en egen
glänsande beskaffenhet; vägen trängde ihop sig mellan berg,
som lyste såsom snötoppar i solskenet; — vi voro i Carrara.
Här erbjöd sig en gammal man att ledsaga oss upp
i marmorbrotten, der han visade oss huru arbetet bedrifves,
och de utbrutna blocken sorteras i tre kategorier: — de
immakulerade, hvita, utan minsta fel, de mindre rena,
med lätta ådror, och de spräckliga, hvaraf skulptörerna ej
begagna sig. I det vi på svenska meddelade hvarann
våra intryck, min reskamrat och jag, sågo vi ett gladt
leende upplysa vår gamle ledsagares anlete: —
— Jag är svensk och heter Lundberg, sade han och
räckte oss handen!
Runeberg, Takanen, Sjöstrand, de voro alla bekanta
namn för honom och vi fingo en hjertlig helsning att
framföra till Sjöstrand i Helsingfors. — Gubben Lundberg
sjelf hade sedan ungdomen vistats här och varit
handtlangare åt Canowa, Thorwaldsen, Rauch och många andra
store mästare, hvilkas odödliga verk fylla alla verldens
muséer. Under gamle Lundbergs egna ögon hade dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
