Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Alla vägar bära till Rom. — Pisa, dess lutande torn och Campo Santo. — Ankomsten till Rom. — Påskveckan. — Skärtorsdagen och långfredagen i Peterskyrkan. — Scala Santa. — En liten botgörerska. — Det antika Rom. — Kapitolium med varginnan. — Pantheon. — Colosseum. — Monte Palatino. — Casa di Livia. — Ghetto.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
medelpunkt; två prester i sender afbryta korsången genom
läsande af litanior. När de fullgjort sitt värf, släcka de
två ljus i triangeln. Så fortgår det undan för undan, tills
alla prelaterna officierat och de sista två ljusen släckas.
Småningom har kyrkan blifvit allt dunklare, — nu blir
den nästan mörk, och hela ceremonin slutas med ett
bedöfvande buller, som har något riktigt uppskakande, i
synnerhet för dem, som ej rätt veta hvad detta betyder.
Det föreställer jordbäfningen och mörkret i Jerusalem, som
inträdde, när Frälsaren gaf upp andan! Och allt detta i
den största af verldens kyrkor!
Bland de allra äldsta och derjemte mest vördade
kyrkor i Rom är Saint Jean de Latran med sin Scala
santa. Denna heliga trappa är, enligt traditionen, hitförd
från Jerusalem och tros fullt och fast vara densamma vår
Frälsare Kristus beträdde, när han gick för att dömas
inför Pilatus. Det är en förskräckligt brant trappa med
höga trappsteg — obeqväm i högsta grad, med ett ord —
och ingen får gå uppför densamma, utom på sina knän.
Gamla såväl som unga försumma likväl ej att göra det, för
att vinna syndernas förlåtelse.
Men — det är ju blott ett steg, som man vet, från
det sublima till det löjliga!
Vi sågo en qvinna, med en liten flickunge vid
handen, ifrigt tränga sig fram, för att få verkställa den
saliggörande uppklättringen. Häraf upptogs hennes själ
och sinnen till den grad, att hon lemnade sin lilla
följeslagarinna vind för våg, helt obekymrad om barnets förmåga
att reda sig med sina korta benstumpar i den brydsamma
situationen. Dessas lilla egarinna visade sig emellertid lika
mån om sin salighet som modren, och sträfvade på egen
hand — eller rättare, på egna knän — från trappsteg
till trappsteg. Ju högre hon kom, desto mera ökades
svårigheterna, i synnerhet som den snäfva kjorteln under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
