Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Från Paris till Medelhafskusten. — Nimes. — Arles. — Marseille. — Corsika. — Stormig öfverfart till Afrika. — Bone. — El Kasbah. — Fort Génois och Fort du Lion.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Midt i kanaler, nedrinnande från de trakten
dominerande bergens källor, bildas små öar, grönskande af
cypress, myrten, lager och evigt friska buskväxter, mellan
hvilka öfverallt marmorbyster gömma sig. Och slingrande
gångstigar med ljuflig skugga leda upp till höjderna,
derifrån en praktfull utsigt erbjuder sig.
Kommande från nordens förstelning och kyla kändes
det underbart lifgifvande att vandra öfver dessa
sommargröna terrasser, öfvergjutna af glödande sol. Militärmusik
spelade, menniskomassan böljade glad och lifvad omkring
oss, örat uppfångade ljuden af Provence dialekten, —
öfverallt hvilade ögat på taflor i varm färgton, som tinade
upp själ och sinne. Vi funno den sydfranska befolkningen
vänlig och tillmötesgående, och här lefver man mera utom-
än inomhus, såsom vanligt i södern, der solen ersätter vår
kakelugnsvärme. Dock — häraf befordras just icke
snyggheten på gatorna. Med den saken står så illa till, att man
förstår hvilket godt fält koleran nyss hade för sina
härjningar mellan dessa trånga gränder, kantade af stinkande
rännstenar. Ogeneradt utstjelpa innevånarne i dessa sina
afskräden, hvarom sundhetspolisen visar sig helt
obekymrad, tycktes oss. I Arles stannade vi äfven något litet för
att beundra ruinerna derstädes, jemförliga med dem i
Nimes, och från samma tidpunkt. Men Arles, ej blott rik
på gamla, sköna ruiner, är det äfven på ruinernas motsats,
sköna qvinnor och, ehuru vi ej hade turen att möta
sådana i massa, (hvilket här säges vara fallet) funno vi dock
ansigtstyperna ädla och romerska, ögonen mörka och eldiga
och gestalterna rika och smidigt behagfulla. En borgarfru
med ännu tydliga spår af stor skönhet blef intresserad af
de nordiska turisterna och erbjöd sig mycket vänligt att
bli vår ledsagerska i sin fädernestad, hvars antika
minnesmärken fängslade vår uppmärksamhet. Men sjelfva fingo
vi visserligen förklara dem för oss, med tillhjelp af vår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
