Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Från Paris till Medelhafskusten. — Nimes. — Arles. — Marseille. — Corsika. — Stormig öfverfart till Afrika. — Bone. — El Kasbah. — Fort Génois och Fort du Lion.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kejsarens fyra bröder omgifva honom, äfven de utstyrda i
romersk toga. Gud vet hvarföre.
Dylika nulliteter hade ej behof af sådan ståt. Det
lär vara Napoleon III, som låtit uppresa monumentet för
att glorifiera och befästa sin dynasti: — men „hvad båtar
pyramiden!“
Dynastin blef icke desto mindre bortsopad från
verlden som ett halmstrå, — när dess stund var kommen!
Emellertid sågo vi tunga moln hopa sig öfver
Korsikas bergstoppar och knappt förlorade vi ön ur sigte innan
en ohygglig storm bröt lös med sådan vildhet, att
Marskalken Canrobert vred sig jemrande i vågsvallet liksom i
dödsångest, och knakade hemskt i alla fogningar. Den tappre
fältherrn, efter hvilken vår farkost var uppkallad, torde ej
ofta, ens han sjelf, ha varit ute för en hetare dust än hans
namne, som bar oss under brottning med skummande
vattenberg, vältrande öfver dess däck. Esomoftast vräktes hela
skrofvet på sidan, så att propellern arbetade i toma luften,
skakad af brottsjöarne. Hvad det arma lilla nötskalet såg
vanmäktigt ut i denna kamp mot jättar! Att stå utan att
hålla i sig med båda händerna och, än mera, att gå upp
och ned, från hytt till däck, var förknippadt med sådan
svårighet och fara, att uppasserskan varnade allvarligt
enhvar, som försökte vågstycket. — Man riskerade att slå
hufvudet mot väggen eller att bryta armar och ben af sig.
Också syntes ej en enda passagerare till under de 36
timmar färden räckte, och de flesta uppassare voro desslikes
försvunna. Enär jag varit så lycklig att aldrig behöfva
göra bekantskap med sjösjukan, — detta ressällskap som
naturen uppfunnit för att underhålla sjöfarande under
färdens enformighet — påtog jag mig en tjenares skepelse
och bestod så godt jag kunde min hjelpsamhet, der den
behöfdes.
Kapten och jag, som sutto hela tiden tvemännings vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
