Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Från Paris till Medelhafskusten. — Nimes. — Arles. — Marseille. — Corsika. — Stormig öfverfart till Afrika. — Bone. — El Kasbah. — Fort Génois och Fort du Lion.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
måltiderna, hade visserligen fullt opp af goda saker att
bespisa oss med, ty restaurationen är ypperlig på dessa
Medelhafsångare. — Kanske ingår beräkning på
reducerad kostnad för restauratören genom sjösjukans tillhjelp!
I alla fall, och trots den hunger sjöluften uppväckte, var
all föda nästan onjutbar, ty de bitar man skulle föra i
munnen hamnade ettdera i ens famn eller under bordet.
Allt var fastskrufvadt och stod som i spiltor. Den enda
synliga kyparn, som inbar faten, bevisade en jonglörs
skicklighet, och dock stjelptes ibland både han sjelf och
hans börda öfver ända. Med en viss beundran
konstaterade man här, att hos mig finns stoffet till en ypperlig
ångbåtspiga. Nu hade jag tillfälle att göra bruk af dessa
naturanlag.
Det var allt en god motion att springa upp och ned
i trapporna, än för att skaffa ett glas vin, en citron, en
apelsin eller annat att hugsvala min reskamrat med, än
att flytta undan våra nattsäckar och småsaker från det
vattuflöde, som strömmade in och öfversköljde golfvet i vår
damsalong, der jag hela tiden spatserade i fotvatten.
Trotsande faran för armar och ben måste jag äfven då
och då af nyfikenhet hala mig på däck för att skåda vår
förtviflade strid mot de vreda hafstrollen, hvilka med
fradgande gap reste sig mot oss och hotade i hvar minut att
sluka Marskalken Canrobert som en munsbit. Hvad hade
det väl blifvit af mitt skönhetsideal, det kristallblåa
Medelhafvet? Huru såg hon nu ut, denna herrliga brygga af
safir mellan Europa och Afrika? Den blå safiren var
bruten i tusen skärfvor, och svart som bläck var färgen på
de rasande vågorna! Blicken häpnade att se ner i denna
afgrund, men det låg någonting rysligt skönt deri tillika;
och tanken att kanske nästa ögonblick hamna på en
obekant strand, derifrån ingen återvänder, stod så nära,
så nära!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
