Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Constantine. — Beyens palats. — Fornlemningar. — Romerska bad. — Constantines belägenhet. — Tåg af ökenaraber. — Arabqvinnan. — Judarnes och arabernas qvarter. — Skizz af torget. — Affärd till Biskra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den orörliga hvila, den befrielse från verksamhet af hvad
slag den tänkas må, hvarpå de i ett annat lif hoppas,
såsom dygdens belöning. Denna bildstodsattityd passar
fullkomligt till karaktären af ädelt formade, bronzfärgade
ansigten med sköna profiler och djupa, stora, svarta ögon.
Efter en lång fotvandring genom sjelfva staden
fortsatte vi i vagn upptäcktsresorna i Constantines omgifningar.
Sedan körvägen ett par kilometer utanför stadsmuren tagit
slut, lemnade vi vagnen nedanför ett skyhögt berg, och Ali
förde oss på stigar, der vi balanserade mellan svindlande
afgrunder och smala bergspass, öfver strömmar och
rullstenar, men i en trakt, hvars storartade natur väckte vår
förtjusning och ett sorts skrämsel. Vi nådde ruinerna af
gamla romerska bad med varma källådrar och fradgande
forsar, som nedstörtade lodrätt utmed bergsväggarne. Allra
djupast i dalbottnen, dit vår fot ej vågade tränga,
varseblefvo vi floden Roumel, slingrad i ormbugter kring foten
af Constantine-platån. Öfverhängd här och der med
naturliga broar, byggda af klippblocken, leker floden riktig
„kurra gömma“. Än framglittrar dess blåa band i solskenet,
än försvinner det spårlöst utan att man begriper, hvart det
tagit vägen. Under hemlighetsfull sång fortsättes det dock
i det fördolda, — och på långt afstånd från den punkt der
man sist tog afsked af den glada Roumel hoppar han fram
igen. Omslutna af bergsmurar ligga i stenens slätsvarfvade
fördjupningar de romerska bassängerua. De fyllas af
genomskinligt vatten, som är i ständig rörelse, — derifrån
dess diamantlika klarhet. Härledt från varma källor gör
det badandet i dessa bassänger angenämt till och med
midt i vintern, och de fransyska soldaterna njuta i massa
af thermerna, hvilka de praktiske romarne öfverallt
förstodo att inrätta åt sig, såsom deras oundvikligaste
lefnadsbehof.
Hela trakten är utmärkt af en lika sällsamt vild som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
