Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Jernvägsfärd mellan Constantine och Batna. — Reskamrater. — En Spahis-kaptens skizzer och profetior. — Flamingos. — Diligensfärd till Biskra. — Öknens port. — Ankomst till Biskra. — Första kapplöpningsdagens slut. — Andra kapplöpningsdagen. — En Fantasia. — Tredje dagens fortsättning med kameler. — Vår altan i hôtel du Sahara. — Middag med „cousscoussou“. — Månskenet i Biskra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det lär vara Spahis’ sätt att göra attack mot fienden
och hvad som nu var lek — för ovana ögon redan
fruktansvärd som sådan — det måste vara ett lika gräsligt
som skönt skådespel, när det utföres på fullt allvar,
accompagneradt af kanonernas orkester.
Någonting jemförligt med hvad vi nu hade för ögonen
torde vår qvinliga inbillningskraft ej kunnat förut ens i
vilda feberdrömmar framalstra! Jag tror knappt jag drog
andan en enda gång under denna diaboliska hetsjagt öfver
ökensanden, hvilken dessutom bedöfvade alla sinnen genom
hästhofvarnes stormande slag mot den hårda banan,
fanfarernas skrällande och bösskottens rullande åskor.
Fantasian gjorde i sanning skäl för sitt namn!
Nästan gripna af svindel, alldeles öfverväldigade, utom
oss, tyckte vi oss försatta i en öfvernaturlig tillvaro, ett
sorts haschis rus hellre än verklighet. Åsynen af denna
djerfva ryttarskara, der de fleste hade afrikanskt blod i
ådrorna, hade någonting jemförligt med stark feberyrsel.
Den omgifning, hvari vi sutto infattade på estraderna,
bidrog just icke heller att „nyktra opp“ vår fantasi.
Hvarken kostymerna eller ansigtena voro sådana, att
man genom dem kunde lyckas få fast fot igen på
hvardagslifvets mark, och föga kännande af hvarken hunger
eller törst, brännande solstrålar omvexlande med skarpa
vindstötar, trötthet eller andra lekamliga förnimmelser, sutto
vi på våra åskådarebänkar timme efter timme, utan att
tala många ord med hvarann eller med vår ledsagare, M.
Duléry, för att ej förlora det minsta af sceneriet, som i
hvar stund vexlade inför våra ögon.
För att öka nervspänningen, hörde vi efter fantasians
slut dofva meddelanden om en nyss timad katastrof dervid.
I en af ryttarne aflossad karabin hade kulan blifvit
qvarlemnad af vårdslöshet — kanske af hämd, ty man hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
