- Project Runeberg -  Två finskors lustvandringar i Europa och Afrika åren 1876-77 och 1884 /
158

(1886) [MARC] Author: Adelaïde Ehrnrooth
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Ökenvandringar. — Sidi-Oukba. — Dess gator, arkitektur och befolkning. — Arabens takt och „savoir vivre“. — Tiggeriets industri, ett menskligt företräde framför djuret. — Diner under en dadelpalm. — Monsieur Landons trädgård. — Månskenspromenad i Biskra. — Arabiskt café med danserskor af Ouled-Naîl stammen. — Soiréer i öknen. — «Tusen och en natt«, berättad uppå originalspråket. — Varma svafvelbad. — Gamla Biskra. — Afsked från vår altan. — Återfärd mot norden.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

beslöja sina yttre behag, — oskadliga till och med för
afrikanska blickar.

Med anmärkningsvärdt lugn och höflighet tilläto dessa
halfvildar hvita främlingar att besöka deras moské och
tränga fram ända till deras helgons graf. Änskönt de
omringade oss och följde oss med sina svartögda blickar, buro
deras solstekta fysionomier hvarken uttryck af gapande
förvåning eller ovilja, ty medfödd stolthet hindrar araben
från att visa dum nyfikenhet, och gästfrihetens lag
beskyddar främlingen i hans krets.

Men tyst bekänner jag, att det var med en viss
ihärdighet jag höll mig i grannskapet af Monsieur Duléry och
hans arab, och att jag gerna såg oss företrädda af
Abd-el-Kader, som med befallande åtbörder, ridderlig mot oss
fruntimmer, höll på tillbörligt afstånd från oss dessa
öknens bruna infödingar, hvilka antagligen ej gått i någon
folkskola. Barnen här på orten, som ej borde ha blifvit
bortskända af turister, förstodo dock — hvad tycks väl
derom? — att springa efter oss med utsträckta händer och
uppfånga våra kringkastade slantar. Detta är ett bestämdt
företräde som skiljer menniskans afkomma från djurets, det
bevisade sig här, der konsten knappt nog kunde förmodas
vara inlärd. Men till dessa arab-tiggares berömmelse
framhåller jag uttryckligen, att de ej ens närmelsevis voro
behäftade med de italienska — i synnerhet de neapolitanska
— yrkesbrödernas efterhängsenhet och oförsynthet, som kan
göra den frommaste menniska ursinnig. Öknens
mörkfärgade barn, med den sjelfkänsla och naturliga ädelhet som
påtagligen hör till rasen, utsätta sig ej för de
förödmjukelser, som godt hållas till godo af småleende och bugande
italienska trashankar, ciceroner, hyrkuskar och andra
plågoandar, som påtruga utländningen sina tjenster, änskönt
han bjuder till att värja sig både med mustiga ord och
åthäfvor.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:38:18 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/eafinskor/0167.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free