Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Ankomsten till Algier. — Intryck af staden. — Perspektivet af Mustafas och S:t Eugènes höjder. — Kasboh och Fort l'Empereur. — Den fransyska staden och arabstaden. — Öster- och vesterlandets karaktär i nära beröring. — Madame Luce's flickskola och dess resultater. — Qvinnans bestämmelse afgjord af kristna och mohamedanska tolkare af Guds bud.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Madame Barroil, väl hemmastadd med arabens
skaplynne och seder, öppnade en ny skola, hvarifrån de bokliga
studierna uteslötos, der eleverna blott fingo undervisning i
arbeten och husliga förrättningar, som till och med i
Österlandet anses förenliga med qvinnans bestämmelse. Nu
fruktade muselmännen ej mera så mycket att hitsända sina
döttrar. Arbete med nålen inbringar pengar till huset och
kan verkställas inom harems murar, utan att dess
innevånarinnor börja ge sig i färd med funderingar öfver onödiga
frågor. Skall väl emellertid madame Barroils arbete bära
frukt och någonting väsendtligt dermed vinnas för den
mohriska qvinnans andliga utveckling och frigörelse? Ingen
vågar besvara frågan tillsvidare.
Ett vilkor för framgången är naturligtvis att småningom
elever från ansedda arabhem sändas till skolan; men
huru skall man i detta fall vänta stor ifver att bryta isen
af mödrar, hvilkas puppintelligens hvarken fattar eller
värderar sjelfförsörjningens och arbetets ära, bildningens värde
eller frihetens lycka, utan blott bäfva för frihetens faror.
Den arabiska förkastelsedomen öfver qvinnans vikande
från „sin bestämmelse“, föranleder ovilkorligen till uppdragandet
af paraleller på kristet gebit . . . .
Det tyckes mig såsom hade jag hört — sans comparaison,
jag ber! — ett ljufligt eko af debatterna i qvinnofrågan
på landtdagen i mitt eget dyra fosterland [1]! Höjas
ej der de aktningsvärdaste röster inom det ärade
presteståndet för att neka rätt till lärdomens högsäte åt qvinnan och
för att fördömma hennes åtrå efter frukten på kunskapsträdet
. . . . der (på fullt allvar, hörs detta försäkras) ju samma
lurande orm än i dag sitter qvar, som bringade moder Eva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
