Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Det fransyska och det afrikanska Algier. — Biblioteket. — Palais de justice. — Fårtjufvar. — Abd-el-Rhamans moské. — Lyceum för gossar. — Det framåtgående och det stillastående. — Mohriska kyrkogården. — Aïssaou-sekten. — Mustafas höjder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vittna här om poesins sannfärdighet, såsom tolk för den
reelaste verklighet.
Bibliotekets mohriska kolonnetter och fint skulpterade
arkader, den ena öfver den andra, dess inre gård med sin
svalkande springbrunn, skuggad af saftig grönska och gamla
statyer här och der, den sydländska solen som belysning
ofvanifrån öppen högblå himmel, bokskåpen, arabeskerna
utskurna liksom af féernas fingrar, fajans-rutornas brokiga
färger på väggar och golf, ett obeskrifiigt skimmer af
nyanseringen i skuggor och dagrar, allt detta har jag sett
med egna ögon, ej i diktens verld, men på verklighetens
område.
Jag råder den, som möjligen kan, att sjelf försäkra
sig härom! Det skall gå lättare än man tror förrän man
försökt det!
Af lika stor skönhet och formfulländning som bibliotekets
arkitektur, funno vi äfven Palais de justice ej långt
derifrån och öfvervarade i den gamla mohriska salen en
rättegång. — Det förargade oss, jag bekänner det, att se
här de fransyska svartrockarne, i fyrkantiga, absurda
mössor och vida, hängande ärmar, såväl som domarne, lika
kokta humrar i sina röda kappor, sitta på beyernas
furstliga säten och skipa sin fransyska rättvisa.
Inför Pontius Pilatus stodo två smärta araber —
idealiskt sköna till ansigts-bildning, obestridligt poetiska i
sina snöhvita burnusser draperade med ädelt behag och uti
den röda chekkia’n hvars mjuka silkestofs smekte
bronserade pannor. De voro helt unga båda två och de
stackars gossarne hade — stulit får! Svårt syntes de få att
reda sig ur klämman och obeskrifligt uttrycksfulla voro
blickarne ur dessa mörka, glödande sammetsögon, vända
med ångest till deras advokat, — en tjock fransysk herre
med pennan bakom örat, snusnäsduk och svart frack, hvars
lugna min omisskänneligt sade, i det han vräkte sig i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
