Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Det fransyska och det afrikanska Algier. — Biblioteket. — Palais de justice. — Fårtjufvar. — Abd-el-Rhamans moské. — Lyceum för gossar. — Det framåtgående och det stillastående. — Mohriska kyrkogården. — Aïssaou-sekten. — Mustafas höjder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dragen sin stämpel — hvar är då den rätta skönheten hos
„Guds afbild“?
Vi tilltalade — med gester förstås, ty franskan känna
sällan arabqvinnorna — då och då de „muntra fruarna“
på kyrkogården, och funno dem vänliga och tillmötesgående,
men sågo ingen saknad eller sorg betaga deras sinne, —
ingen tår fukta deras ögon, sittande på taken af de dödas
boningar. En enda skäggbeprydd individ hade tillträde till
denna krets och höll sig inom en liten moské i ett hörn
af kyrkogården, mellan höga kaktus- och aloë-snår och
andra buskar. Mig förekom denna figur, med tycke af en
brunlackerad nötknäppare, såsom en „ulf i fårakläder“. —
Han hade ett befängdt utseende i sin snäfva, fotsida kaftan,
ett sorts sandaler omknutna med rep på fötterna och en
vidunderlig grå mitra på hufvudet, derifrån ett orangegult
buskage stod rakt upp i vädret, så yfvigt, att det
öfverskyggade hela apansigtet, med illparig min. Detta var en
ärevördig Derwisch som förrättade bönen i mauresquernas
moské och gaf der absolution åt botgörerskor, hvilka en
och en utträdde från den afskilda spilta, der „nötknäpparen“
rabblade opp messor för dem. Jag skulle narras,
om jag påstod att dessa bigtande sågo särdeles botfärdiga
ut eller genomträngda af ånger och ruelse: nej, de voro
muntra och skrattade som skator, när de vändt ryggen åt
Derwischens orangegula fjäderbuske. Alla delgåfvo hvarann
sina intryck på ingalunda melankoliskt sätt.
På tal om islamitiska religionsöfningar och riter må
jag ännu skildra en sammankomst af Aïssaoua sektens
adepter, som vi öfvervarade.
Vi promenerade en dag med monsieur Lorenz på
Place du Gouvernement med sitt asfalt-golf, som ej får
beträdas af hästar och åkdon, men der militärmusik ofta
spelar om eftermiddagarne för talrika åhörareskaror, med
och utan turbaner. Plötsligt anhöllos vi af en välfödd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
