Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Det fransyska och det afrikanska Algier. — Biblioteket. — Palais de justice. — Fårtjufvar. — Abd-el-Rhamans moské. — Lyceum för gossar. — Det framåtgående och det stillastående. — Mohriska kyrkogården. — Aïssaou-sekten. — Mustafas höjder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
verifikation är dem tillåten och de verkligen känna en ohygglig
lukt af brändt kött, när de heta stängerna handteras.
Bevise derföre den som kan, hvilken andel i underverket
bedrägeriet har, — hvilken möjligen fanatismens lust att
uthärda plågor och marter, — hvilken, slutligen, det
menskliga, det religiösa högmodet i synnerhet. — Att visa sig
höjd öfver all mensklig svaghet, allt lekamligt lidande har
städse varit dess triumf! Trots all skicklighet utsatte sig
ju dessa Aïssaou’s för ögonskenliga lifsfaror med sina
experimenter, som icke blott voro tortyr utan reela
dödsorsaker. Monsieur Lorenz, som sett i Constantine deras
sammankomster — hvartill ej betalas entrée och „giaourer“
blott i smyg ha tillträde — ställde dessa ofantligt mycket
högre i äkthet. Hvad vi här sågo, var utfördt af „des
farceurs, dépravés par les touristes“, såsom han
skrattande påstod.
Allt hvad jag vet, är att hela skådespelet förekom mig
så ohyggligt nervskakande, så gräsligt, så vidrigt, att jag
begärde som en nåd befrielse derifrån, sedan jag hållit ut
en stund, för att göra mina följeslagare till viljes och låta
dem mätta sin nyfikenhet.
Med hvilken suck af befrielse lemnade jag ej detta
samqväm af dårar, bedragare eller hvad man behagar, men
förvisso försatta utom mensklighetens normaltillstånd!
På ett kort afstånd från deras Gehenna, med sitt
flammande bål i medelpunkten och sin afgrundsmusik, kommo
oss sommarnattens balsamiska fläktar till möte, när vi med
Afrikas stjernhimmel öfver våra hufvuden gjorde en tur i
vagn utåt hafvet, som sjöng helt olika sånger, och sedan
stego uppför Telemly-vågen till Mustafas höjder, der vår
villa var belägen. Jag tviflar på, att någon skönare
promenad än denna erbjudes vandraren någonstädes i verlden
och att natur och konst åstadkommit i förening någonting
mera fulländadt, än detta paradis, beläget emellan gamla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
