Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Algiers belägenhet. — Vinodling. — Utfärder. — Trappistklostret Staouïli. — Mohriskt kafé. — Mahomets häst. — Le frais vallon. — Besök i ett arabhem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
namnteckning. Det höga besöket hade på allt sätt uppfyllt
trappisterna med en fröjd och en uppbyggelse, som ännu
genomträngde vår fromme paters sinne. Han korsade sig,
när han lät oss förnimma, att storfursten hade kysst hans,
— pater Josephs, hand, — och att den kejserlige gästen
kunde göra korstecknet lika bra som någon munk och hade
gjort det både före och efter måltiden i klostret.
Jag vill minnas — men vågar ej bestämdt försäkra
det ändå, — att vi hörde pater Joseph omtala hurusom
storfursten vid afskedet kysste priorns klädafåll!
Af oss fick i alla händelser ingen här någon kyss,
med undantag af en allra som sötaste liten kattunge, som
låg och solade sig, när vi åter hoppade upp i vårt lätta
och trefliga ekipage. Nu togo vi, såsom de „vise männen
i österlanden“ en annan väg till vårt hemvist igen och
hade derigenom fördelen att få njuta af nya vyer och ny
förtjusning.
Vägen gick hela tiden ofvanom hafsstranden, som
djupt under våra fötter bugtade sig i de vackraste skär
och vikar, inom hvilka vattnets blåa färg var beundransvärd.
Till höger, till venster, hvilka taflor! Och en växtlighet
sedan, som aldrig har behof af vinterhvila! Tvertom. Under
de månader då naturen i Europa slumrar i vinterdvala —
då fläta lianerna här sina lätta, blommande slingor
sjelfsvåldigare än någonsin kring alla föremål, väfva sina nät om
trädens väldiga stammar, hopbinda kronorna och utbreda
så täta, doftande mattor öfver marken, att djur och
menniskor trassla in sig der.
Oberoende och fria som vi voro i vår cariccolo kunde
vi stanna när och hvar det lystade oss. Detta är ett nöje
öfverallt, men det är „ett strå hvassare“ att gå och flanera
mellan aloëbuskar, kaktus, dvergpalmer och annat
afrikanskt ogräs, som uppfyller luften med vällukter och
utbreder sin färgprakt öfverallt. Luktärter, reseda, heliotrop,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
