Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Algiers belägenhet. — Vinodling. — Utfärder. — Trappistklostret Staouïli. — Mohriskt kafé. — Mahomets häst. — Le frais vallon. — Besök i ett arabhem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stort, men lätt och smakfullt uppbars taket i kupolform af
kolonetter, mellan hvilka löpte rundt kring arabesker af
vackert stuckaturarbete. Golfvet var belagdt med brokiga
porslinsfyrkanter och möbleringen bestod blott af låga
divaner kring väggarne och ett marmorbord midt på golfvet.
Som en afvikelse från den korrekta mohriska stylen fanns
i rummet fönster med sidendraperier för, — men vettande
allenast åt trädgården, dit ingen manlig fot fick nalkas.
Vakt stod alltid vid ingångsporten.
De nu obeslöjade mauresquerna visade sig för oss i
guldbroderade sammetsjackor, écharper af silkesgaz i
lysande färger, hufvudbonader af guld- och silfverskir,
atlasskynken, blommor och smycken, armar och nakna ben
prydda af ringar, som sågo dyrbara och äkta ut, fötterna
löst instuckna i broderade tofflor och vida byxor af siden
eller tätt muslin. Alla buro dessa byxor ehuru kortare
och längre, somligas ända ner till fotknölarne. Några rätt
behagliga ansigten — sköna ögon i synnerhet, — men en
fetma, som här är ett skönhetstecken, ehuru den i Europa
ej hade bidragit till att göra dessa gracer gouterade. En
efter annan förestäldes oss med namnen Baïa, Zora,
Diourza, Zuléika, Tiima — och vi hade gerna önskat att
inleda samtal med dem, men fingo mest nöja oss med
teckenspråk och tolkning genom madame Liebert som kunde
arabiska. Fransyska talades knapphändigt i fru Fatmas
nära umgängeskrets. Det oaktadt uppstod helt glad
förtrolighet mellan våra olika racer; man serverade med kaffe,
sylter, sorbeter och vi funno oss verkligt intresserade af
denna orientaliska sällskapsverld. Der låg någonting
oändligen naïvt hos dessa stora barn, som med nyfiket undrande
blickar fingrerade om våra volanger, spetsar, armband, ur
och urkeder och roades af hjertans grund af att få sätta
min lorgnett på sina näsor. Alla frågade genom fru
Liebert om våra förhållanden. Tiima (jag tror hon var slägt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
