Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Utfärder till sjös och lands. — Arabisk trohet. — Besök i en gourbi i närheten af Algier. — En arabby uppe i bergen och en mohrisk kyrkogård.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sebas eller Mamres lunder, der menniskorna enkelt och
familiärt umgingos med englar och himmelska väsenden,
såsom barnen i oskuldens drömmar.
För vår blick låg Sahels och Hammas gröna
terrasser sluttande ner mot hafvet med sina hundrade villor och
trädgårdar och mellan dessa gräfde sig djupa raviner
kantade med aloëväxtens långa spetsiga blad formande stora
stjernor och kaktus i fantastiskt vridna grupperingar.
Svalor kretsade omkring och en gök gol sitt „kuku“ lika
oförtrutet som i Finland „när maj har löfvat våra lindar“.
Figue de Barbarie (en kaktusart som här är mycket
allmän) bildade staket kring gården och skilde åt grannarne,
ty flere „gourbis“ stodo här samlade på en punkt.
Fransoserna, som gjort sig hemmastadde på de gamla
piraternas jord, ha lemnat dessas afkomlingar nätt och jemt
hvad de behöfva för att föra ett tynande lif i
bergsskrefvorna, hvarifrån de ännu kunna kasta otröstliga blickar
utåt hafvet, der fordom deras kölar plöjde djerft vågorna.
— Men det blåa hafvet, ack! tillhör icke mera dem! Från
arabstaden hörs blott nu dess suckar!
Det outsägligt ljufliga klimatet möjliggör en jemn
luftvexling inom arabens trånga tjell och snyggheten trifves
deraf: ty man vistas mera under bar himmel än inne. Och
i sina hemknutar tillåtes äfven den hederliga arabqvinnan
gå obeslöjad. Men gourbin våga hvarken hustrur eller
döttrar lemna utan högvederbörligt tillstånd af husfadren.
En lika komisk som egendomlig iakttagelse gjord af
vår värdinna, (mångårig iakttagarinna af arabernas seder
och convenansbegrepp) är, att mahomedanskorna, som strängt
beslöja sig inför männen af sin egen trosbekännelse och
ras, icke äro pedantiskt nogräknade med den saken, när de
endast ha européer framför sig. Den lilla Zulma, som
brukade hemta oranger till pensionens kök, kunde utan
svårighet fås att inträda obeslöjad bland de kristne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
