Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Regnperiod. — Färd till Oran. — Staden med omgifningar. — Tlemcen. — Dess fornlemningar af mohriskt ursprung, torg och qvarter. — Handtverkarbostäder och industri. — Sidi-Bel-Abbès. — Blidah. — Återfärd till Europa. — Fyra vårar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
land är dock detta, der molnig himmel alldeles förändrar
naturens hvardagsanlete, förställer det såsom en ovanlig
sjukdom! Man finner henne, beröfvad sitt solljusa leende,
rakt utaf onaturlig!
Sedan vår ankomst till Afrika hade vi så väl vant
oss vid ljuflig sommar, att den plötsliga vädervexlingen
syntes oss såsom en orättvis hemsökelse, hvaraf vi funno
oss nästan indignerade. Och likväl torkar marken om en
half timme upp efter det våldsammaste regn, när solen
blott tittar litet fram mellan sina jalousier. Och när
upphållsvädret återinträder, har växtligheten utvecklat
fördubblad prakt och yppighet af vattningen.
Vi hade redan i Paris uppgjort vårt afrikanska
reseprogram sålunda, att vestliga kusterna genom provinsen
Oran äfven skulle besökas. Utan att låta skrämma oss
af vädret fullföljde vi planen och infunno oss vid stationen
Agha, invid Algier, (med våra Cooks-biljetter i hand,
berättigande till 1 klassens kupé, på tåget afgående till Blidah
och vidare vesterut.
Ehuru hela kuststräckan till Oran befares med
jernväg beqvämt och lätt, ämnade vi dock göra små afvikelser
och, såsom rättskaffens turister, försöka inåt landet
deligensens ljufva mödor åter. Men äfven från kupéfönstren
kunde vi mångenstädes få små flygtiga öfverblickar af
familjelifvets ursprunglighet inom nomadtälten eller uti
kabylhyddorna af strå och lera, täckta med bambukäppar,
majshalm, alfagräs eller andra skröpliga lock, som ej hindra
regnvattnets inströmmande. När detta uppblött marken till
en flytande svart välling, taga de hvita burnusserna sig
mindre väl ut, förty hyddornas eller tältens innevånare
måste inträda genom sina låga dörröppningar krypande.
Qvinnornas hvita haïker (slöjor) tycktes äfven vara aflagda
i denna „landtliga oskuld“, och man förstår att goda skäl
förefinnes — i regnväder — för detta brott mot seder och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
