Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Regnperiod. — Färd till Oran. — Staden med omgifningar. — Tlemcen. — Dess fornlemningar af mohriskt ursprung, torg och qvarter. — Handtverkarbostäder och industri. — Sidi-Bel-Abbès. — Blidah. — Återfärd till Europa. — Fyra vårar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hotellet, men nu inbjöd vår cicerone oss med mycken
enträgenhet att göra ett besök i hans hem. Vi voro ej nog
ohöfliga att afslå artigheten. Genom arabstadens gator, —
labyrinther här liksom annorstädes, — inträdde vi i långa
„couloirs“, som utmynnade i en öppen gård med sin
obligatoriska springbrunn. Rundt, eller rättare i fyrkant
omkring, öppnade sig bakom arkaderna boningsrum, små celler
utan fönster med låga divaner.
Flere hushåll af den obemedlade klassen slå sig ihop
om ett dylikt qvarter. Huru de förlikas med de mahomedanska
samhälls- och sedlighetsbegreppen, begriper jag ej
rätt, men var för grannlaga att göra Miloud ben
Kondabasch några frågor i ett så delikat ämne. Hvad vi visste
om detta, hade vi inhemtat af generalskan Liebert. Inom
arabernas interiör hör till saken att ej på samma gång en
far, en bror och en äkta man äro inne, der hustrun eller
qvinnorna sitta obeslöjade. När det ena af dessa maskuliner
träder in, böra de andra gå ut, och vid matbordet
serveras karlarne särskildt. Främmande män insläppas
ej alls.
Miloud gaf oss af sig sjelf den förklaringen, att
männen aldrig vistas i hemmet förrän mörkret inbryter och
att de lemna det igen, när morgonljuset kommande från
Mekka kallar dem att förrätta sina ablutioner utomhus.
Vi funno hans hustru — han hade ej flera för
tillfället — helt solo allena sittande i grannskapet af
springbrunnens svalka på tröskeln af hjonelaget Kondabasch’s
cell, der hon plockade silkeslen ull af prima qvalitet;
material till de fina snöhvita burnusserna, (verkligt eleganta
när de äro nya) hvari araben draperar sig — med en „chic“
som är oefterhärmelig.
Fru Kondabasch helsade oss med den vänligaste
uppsyn, ville koka kaffe åt oss, bjuda oss någonting på
österlandets gästfria vis, men vårt uppehåll i hennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
