Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- 2. Ett nattligt öfverfall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ANDRA KAPITLET.
Ett nattligt öfverfall.
Takohöfdingen var för gammal och van på
krigsstigen för att följa sina egna spår
tillbaka och därigenom kanhända rusa rakt i
klorna på sina förföljare. Med indianernas fina
väderkorn fann han dock snart vägen tillbaka
till klyftan och kom utan äfventyr dit ned.
Hade komankerna vetat, att de voro så nära
en någorlunda hjälplig ner- och uppgång, hade
Monok varit förlorad, men de hade lyckligtsvis
ridit i motsatt riktning. Ornöga fann snart sin
vän, som var svag och feberhet, men då denne
druckit litet vatten och fått sin hunger stillad,
blef han snart kryare.
Monok berättade, att ett par timmar efter
Örnögas flykt hade han högt öfver sitt hufvud
urskilt tramp af hästhofvar, men tack vare de
tydliga spår, som Ornöga lämnat efter sig uppe
på prärien, hade komankerna förmodligen följt
dessa rakt till Ellensro. De kunde alltså tänka,
att de sårade funnit hjälp där, och för tillfället
hade de då gifvit sig tillfreds. Men säkert
skulle de söka storma huset i daggryningen —
den tid, då alla indianer pläga göra sina anfall.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Jan 6 18:39:52 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/eagulavarg/0017.html
