Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Gula Vargen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagen förflöt lugnt. Millar och Wood
uträttade sina vanliga sysslor i huset och
däromkring men aktade sig för att komma skogen
så nära, att en pil kunde träffa dem. För att
inbilla fienderna, att de voro mer än fyra män
i huset, visade de sig ute tillsamman,
hvaref-ter två eller tre gingo in och kommo ut en
stund senare, annorlunda klädda. När därtill
kom, att skotten fallit så tätt på natten,
hoppades de, att indianerna skulle tro dem. vara minst
tio man starka.
Hela dagen hade man spejat efter rök från
komankernas läger, men icke ens Örnögas skarpa
blick kunde upptäcka något; i alla händelser
använde deras fiender torr ved, som icke gaf rök.
Fullständigt okunniga om huruvida indianerna
dragit sig tillbaka eller om en ny nattlig kamp
väntade dem, sågo de hvita männen solen sjunka,
och kort därefter var det mörk natt.
Då lades en hand på Millars skuldra. Han
vände sig om och mötte höfdingens lågande
ögon.
— Öppna dörren — sakta! Jag gå — söka
komankernas spår.
— Det är farligt, Örnöga! Akta dig!
— Örnöga en höfding. Hans ögon vara
öppna — det visa hans namn.
— Så gå, men var försiktig!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
