Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. En rådplägning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
andra. Tornton var en man, som hvilken
fader som helst med glädje kunde gifva sin dotter.
— Jo, Henrik är hemma och Ellen också,
svarade han och pekade på den öppna dörren,
där just nn husets dotter visade sig. Den
rodnad, som blossade upp på Ellens kinder, när
hon såg Frank Tornton, bådade godt för den
unge jägaren.
— Hade ni varit här fyrtioåtta timmar
tidigare, hade ni fått åtskilligt att sköta, sade
Henrik, då alla voro samlade kring frukostbordet.
Öfverraskade hörde de nya gästerna berättelsen
om den nattliga striden och den stora fara, hvari
de fredliga nybyggarna hade sväfvat.
— Takohöfdingen är nu åter utgången för
att följa deras spår, slutade Millar. Han ville
gärna haft Henrik och mig med, men vi tyckte
vi hade gjort nog.
— Örnöga hade rätt, sade Frank Tornton.
Du borde hafva följt med honom. Om bara
en enda komanker undkommer, får du aldrig
fred. Det ena krigspartiet kommer att följa
efter det andra, tills de äro hämnade.
— Men att så där helt enkelt gå på
krigs-stigen efter fiender, rent af på människojakt
— det tycker jag inte om, sade den fridsamme
John Millar.
— Inte jag heller, instämde Henrik Wood
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
