Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. En rådplägning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att ni kommit hit i en lycklig stund. Icke
sant, Sam och Robert — ni vill bistå Millar
och Wood liksom jag själf?
— Naturligtvis, naturligtvis! svarade de unga
männen med en glädje, som tydligt nog
visade, att de icke hyste någon ovilja mot att gå
på människojakt utan tvärtom räknade det för
ett utmärkt nöje att draga ut på krigståg mot
indianerna.
— Men min dotter? sporde Millar. Henne
kan jag då inte lämna ensam här hemma!
— Det har jag redan tänkt på, svarade
Frank och vände sig mot Ellen. Hon sätter
sig i båten, som vi kommc i. Vi ha i alla fall
ingen nytta af holländarna under vår färd, och
de föra henne direkt till staden. Den vägen
hotar ingen fara, och jag lämnar Ellen ett bref
till min gamla moster. Ellen blir hjärtligt
välkommen hos moster Marie och kan i allsköns
lugn afvakta vår återkomst. Monok, som med
sin sårade arm icke kan göra oss något gagn
på krigståget, blir hemma och ser efter huset.
Detta Torntons raska sätt att ordna
förhållandena satte lif och rörelse i det lugna huset.
Då holländarna hade stärkt sig med mat och
dryck, bragte Ellen sina få tillhörigheter ned i
båten, tog afsked af dem, som voro kvar, och
seglade sedan nedför floden, under det Frank
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
